Someday my pain will leave
Såhär såg jag ut idag när jag strosade runt på Uppsalas gator i sommarvärmen. En kaffe i ena handen och mamma i den andra. Himla bra.
Jag har gjort ditt hjärta till mitt tidsfördriv
För sjuk. För ful. För fel. Har knappt träffat eller ens pratat med en enda jämnårig människa på hela helgen och det är för tragiskt. Så jag stannar inne. Kryper ned under täcket, läser Nina Hemmingsson, äter vindruvor och stannar inne. En kväll till.
Ensamheten skär mig som en kniv, ändå minns jag dig som någonting fint
Firar världens bästa mamma på mors dag med frukost på sängen. Hon är så himla fin förstår ni.
Är det bara jag som blöder?
Har nog fått till den ultimata gråtfesten i musikväg tror jag! Varsågoda.
Sometimes I dial your number and hang up, just to pretend you're there
Idag är pappas födelsedag, och hans gravsättning. Vi ska till Skuttunge kyrka och vi ska säga grattis och vi ska säga hejdå. En sista gång. Sen ska vi äta prinsesstårta trots att det inte är gott. För det är hans favorit.
Dunkande hjärtan klockan kvart över fem
Såhär ser jag ut denna fredagskväll. Ska dricka vin och ha det mysigt och glömma alla bekymmer för ett tag. Gör det ni också vet jag! Och ha en fin kväll för imorgon kan ju jorden gå under eller så.
I was architecture and you were the wrecking ball
Här Matsumoto-klackarna från Nelly, aka definitionen av materiell lycka. Ska pussa på dem hela dagen lång.
I'm never going to leave this bed
Om jag hade gått på Celsius skiva ikväll hade jag gått såhär. I klänning från Vero Moda och nya Matsumoto-klackar från Nelly. Och det hade ju varit fint. Men nu blir det lite gos med pojken och en tidig kväll i pyjamas istället och det funkar ju faktiskt det med.
Det du glömt minns han som älskar dig
Här kommer svaren från frågestunden!
Vad är det bästa med att vara 18?
Arton är en väldigt överskattad ålder om du frågar mig. Men det är väl den där friheten som man påstås ha men fortfarande inte alls insett att man har, antar jag!
Vad är det sämsta/bästa med ditt liv?
Det bästa är min mamma. Och mina närmsta vänner. Det sämsta är att det har hänt mer skit det här året än vad en människa borde behöva uppleva under en hel livstid.
Vad är din favorit mat? Glass? Godis? Läsk? Vin? Cider?
Mat: Sushi. Glass: Magnum strawberry white. Godis: Naturgodis. Läsk: Cola. Vin: Marques de Riscal. Cider: Smirnoff Ice.
Hur hanterar du ångesten?
Sysselsätter mig! Promenerar, rensar garderoben, bakar etc. Sen har jag mina små tricks i vardagen som att undvika provrumsspeglar, inte duscha direkt efter att jag har ätit och alltid klä mig i plagg jag känner mig bekväm i.
Vad är det läskigaste med att gå upp i vikt och bli fri från ätstörningen?
Det läskigaste med att bli fri från ätstörningen är just att behöva gå upp i vikt och släppa taget om tryggheten och rutinerna. Sen är det så svårt att lära om också. Förstå vad som är en normal portion, sluta koppla viktuppgång till mat, äta utan att hetsäta, lägga upp mat på tallriken utan att tänka på kalorierna. Alltså listan är ju oändlig.
Hur mår du idag? Inte kroppsligt utan psykiskt, har du fortfarande ångest efter måltid eller hur ser det ut för dig nu?
Jag önskar att jag hade en mer avslappnad relation till mat och framför allt min kropp. Jag vill kunna äta en godisbit utan att ens tänka tanken att kompensera med att äta mindre till middag och slippa all den där ångesten som fortfarande upptar alldeles för stor del av min vardag. Jag är inte där än, men jag vet att jag verkligen vill dit och det är det som är det viktigaste.
Vad är dina sommarplaner?
Jag vill göra så himla mycket! Jag vill gå på festival, tågluffa, åka till Berlin, hänga i Umeå och så vill jag njuta lite av livet också.
Vad är bakgrunden till din ätstörning?
Svårt att säga. Jag har haft problem med mitt utseende och trixat med maten så länge jag kan minnas, ibland mindre och ibland mer. Men den här gången när det blev så illa att jag tvingades söka hjälp var det på grund av att jag blev deprimerad och sängliggande i flera veckor. Jag slutade äta för att jag helt enkelt inte såg någon mening i det och sen visste jag inte hur jag skulle börja igen.
Vad är dina planer efter gymnasiet?
Jag ska plugga vidare! Till vad är jag inte riktigt hundra på ännu, men jag är helt säker på att jag vill forsätta plugga.
Berätta mer om din häst! Hur mycket rider du nu för tiden? Saknar du hästarna och allt det där?
Hästen (eller rättare sagt ponnyn) är en femårig liten hingst som heter Di Caprio. Jag har honom uppstallad i Björklinge och mitt jobb är väl mer eller mindre att rida, tävla och sälja honom åt hans ägare. Så just nu rider jag varje dag. Jag har saknat det så himla mycket, och känslan av att faktiskt få, kunna och orka jobba med kroppen igen är obeskrivlig!
Har du fått någon känsla av att din pappa gått bort?
Om jag förstått frågan rätt så; nej, jag har fortfarande inte förstått det. Alls. För när jag drömmer är han en naturlig del av mina drömmar och när jag vaknar tar jag för givet att han sitter vid frukostbordet.
Hur dog din pappa?
I en massiv hjärtinfarkt. Helt oväntat och väldigt plötsligt.
Hur hanterar du saknaden?
Jag vet inte, det är det som är så läskigt! Jag tror inte att varken jag eller mamma gör något specifikt sorgearbete, vi koncentrerar oss fortfarande mest bara på att orka leva vidare.
Favoritfilm?
Remember me och V för Vendetta hamnar nog i toppen!
Drömyrke?
Mäklare.
Har du sommarjobb?
Ja, dels har jag en ponny som ska ridas till och tävlas och sen har jag några veckors sommarjobb på ett strand-café i Umeå.
Något riktigt äckligt som du aldrig skulle kunna äta?
Men gud, massor! Men om vi håller oss till maträtter så att jag slipper sitta och rabbla upp alla insektsarter som finns i världen så säger jag nog kort och gott blodpudding.
Favoritbok?
Vad är så skört att det brister när du säger dess namn. Läs den!
Hur trivdes du med din behandling?
Jag gick dagvården på Ätstörningsenheten i Uppsala, och jag måste säga att jag trivdes väldigt bra. Visst grät jag konstant första veckan och visst kändes det fruktansvärt just precis då. Men jag är helt säker på att det hjälpte mig sätta perspektiv på att jag verkligen var sjuk och att det jag gjorde mot mig själv verkligen var farligt, så pass farligt att jag behövde vistas på ett sjukhus för att bli tvingad att äta. Det skrämde mig och fick mig att tänka till.
Hur ska du göra med skolan?
Jag blev sjuk precis efter sommarlovet förra året, så jag har mer eller mindre missat ett helt år. Därför börjar jag om tvåan till hösten. Min plan är att få ett schema speciellt utformat för mig, där jag inte behöver vistas i skolan speciellt mycket utan jobbar så mycket som möjligt hemifrån.
Vad hittar du alla fina kläder och vilken är din favoritaffär?
Mycket second hand! Annars är min favoritaffärer HM och Weekday.
Tycker du att andra i din omgivning är tjocka?
Inte alls. Jag har en skev uppfattning av min egen kropp, men inte andras.
Favorit artist/band och varför?
Moneybrother och Bon Iver. Båda två har funnits med mig i evigheter, deras texter och röster berör mig och ja - äkta kärlek rostar liksom aldrig.
Bästa låttexten?
Brännö serenad med Håkan Hellström, Breathe me med Sia och Bara ett fån gör så mot sig själv med Moneybrother.
Hur började din ätstörning och var du medveten om den hela tiden?
Jag kan inte säga när den började för jag vet inte själv. Som jag skrev innan har jag länge försökt gå ner i vikt och trixat med maten, faktum är att jag inte kan minnas en tid då jag inte gjort det. Jag var absolut inte medveten om min ätstörning, inte ens när jag fick stämpeln anorexia uppkörd i ansiktet insåg jag att jag var sjuk.
Vad hade du för BMI som minst och vad har du idag?
Som lägst låg jag på runt 14. Idag är jag normalviktig!
Åt du enligt de matscheman du fick?
Jag gjorde allt för att slippa såklart. Jag var fruktansvärt manipulativ och låg alltid steget före alla andra, klev upp mitt i natten och böt ut näringsdryckernas innehåll mot vatten, gömde mat i fickorna, slängde mat i smyg och så vidare. Helt sjukt vad man förstör för sig själv ibland.
Hur äter du nu?
Jag äter nog rätt normalt. Jag vägrar följa matschema, men jag äter som jag ska ändå. Även när det känns tufft.
När började du svälta dig själv och varför?
Hela förra sommaren hade jag en hel lista på förbjudna saker. Jag åt inte bröd eller snabba kolhydrater, slutade ta dressing på salladen och sötsaker var helt out of question. Såhär i efterhand förstår jag att jag fick i mig alldeles för lite kalorier och att min nedåtspiral började redan då, men själva svälten (som i att inte äta någonting alls) började någon gång i oktober på grund av att jag blev sängliggande och inte orkade äta.
Hur många läsare har du per dag?
Runt 300.
Hur har du råd med alla kläder/utgångar osv, jobbar du?
Nej, jag lever blott på mitt lilla studiebidrag! Har ovanligt mycket pengar just nu för att vara jag, det har liksom samlat på sig en del då jag har varit utomlands i ett halvår.
Ska du börja skolan igen?
Till hösten börjar jag skolan igen!
Hur kan du vara så snygg jämt?
Haha jag är verkligen inte snygg jämt, tro mig! Men tack!
Om du var tvungen att välja: inleda varje blogg inlägg med "Halloj alla blogreaders!!" eller aldrig få blogga igen?
Halloj alla blogreaders, lätt! Ganska fräsigt ju!
Vad är det bästa med att vara 18?
Arton är en väldigt överskattad ålder om du frågar mig. Men det är väl den där friheten som man påstås ha men fortfarande inte alls insett att man har, antar jag!
Vad är det sämsta/bästa med ditt liv?
Det bästa är min mamma. Och mina närmsta vänner. Det sämsta är att det har hänt mer skit det här året än vad en människa borde behöva uppleva under en hel livstid.
Vad är din favorit mat? Glass? Godis? Läsk? Vin? Cider?
Mat: Sushi. Glass: Magnum strawberry white. Godis: Naturgodis. Läsk: Cola. Vin: Marques de Riscal. Cider: Smirnoff Ice.
Hur hanterar du ångesten?
Sysselsätter mig! Promenerar, rensar garderoben, bakar etc. Sen har jag mina små tricks i vardagen som att undvika provrumsspeglar, inte duscha direkt efter att jag har ätit och alltid klä mig i plagg jag känner mig bekväm i.
Vad är det läskigaste med att gå upp i vikt och bli fri från ätstörningen?
Det läskigaste med att bli fri från ätstörningen är just att behöva gå upp i vikt och släppa taget om tryggheten och rutinerna. Sen är det så svårt att lära om också. Förstå vad som är en normal portion, sluta koppla viktuppgång till mat, äta utan att hetsäta, lägga upp mat på tallriken utan att tänka på kalorierna. Alltså listan är ju oändlig.
Hur mår du idag? Inte kroppsligt utan psykiskt, har du fortfarande ångest efter måltid eller hur ser det ut för dig nu?
Jag önskar att jag hade en mer avslappnad relation till mat och framför allt min kropp. Jag vill kunna äta en godisbit utan att ens tänka tanken att kompensera med att äta mindre till middag och slippa all den där ångesten som fortfarande upptar alldeles för stor del av min vardag. Jag är inte där än, men jag vet att jag verkligen vill dit och det är det som är det viktigaste.
Vad är dina sommarplaner?
Jag vill göra så himla mycket! Jag vill gå på festival, tågluffa, åka till Berlin, hänga i Umeå och så vill jag njuta lite av livet också.
Vad är bakgrunden till din ätstörning?
Svårt att säga. Jag har haft problem med mitt utseende och trixat med maten så länge jag kan minnas, ibland mindre och ibland mer. Men den här gången när det blev så illa att jag tvingades söka hjälp var det på grund av att jag blev deprimerad och sängliggande i flera veckor. Jag slutade äta för att jag helt enkelt inte såg någon mening i det och sen visste jag inte hur jag skulle börja igen.
Vad är dina planer efter gymnasiet?
Jag ska plugga vidare! Till vad är jag inte riktigt hundra på ännu, men jag är helt säker på att jag vill forsätta plugga.
Berätta mer om din häst! Hur mycket rider du nu för tiden? Saknar du hästarna och allt det där?
Hästen (eller rättare sagt ponnyn) är en femårig liten hingst som heter Di Caprio. Jag har honom uppstallad i Björklinge och mitt jobb är väl mer eller mindre att rida, tävla och sälja honom åt hans ägare. Så just nu rider jag varje dag. Jag har saknat det så himla mycket, och känslan av att faktiskt få, kunna och orka jobba med kroppen igen är obeskrivlig!
Har du fått någon känsla av att din pappa gått bort?
Om jag förstått frågan rätt så; nej, jag har fortfarande inte förstått det. Alls. För när jag drömmer är han en naturlig del av mina drömmar och när jag vaknar tar jag för givet att han sitter vid frukostbordet.
Hur dog din pappa?
I en massiv hjärtinfarkt. Helt oväntat och väldigt plötsligt.
Hur hanterar du saknaden?
Jag vet inte, det är det som är så läskigt! Jag tror inte att varken jag eller mamma gör något specifikt sorgearbete, vi koncentrerar oss fortfarande mest bara på att orka leva vidare.
Favoritfilm?
Remember me och V för Vendetta hamnar nog i toppen!
Drömyrke?
Mäklare.
Har du sommarjobb?
Ja, dels har jag en ponny som ska ridas till och tävlas och sen har jag några veckors sommarjobb på ett strand-café i Umeå.
Något riktigt äckligt som du aldrig skulle kunna äta?
Men gud, massor! Men om vi håller oss till maträtter så att jag slipper sitta och rabbla upp alla insektsarter som finns i världen så säger jag nog kort och gott blodpudding.
Favoritbok?
Vad är så skört att det brister när du säger dess namn. Läs den!
Hur trivdes du med din behandling?
Jag gick dagvården på Ätstörningsenheten i Uppsala, och jag måste säga att jag trivdes väldigt bra. Visst grät jag konstant första veckan och visst kändes det fruktansvärt just precis då. Men jag är helt säker på att det hjälpte mig sätta perspektiv på att jag verkligen var sjuk och att det jag gjorde mot mig själv verkligen var farligt, så pass farligt att jag behövde vistas på ett sjukhus för att bli tvingad att äta. Det skrämde mig och fick mig att tänka till.
Hur ska du göra med skolan?
Jag blev sjuk precis efter sommarlovet förra året, så jag har mer eller mindre missat ett helt år. Därför börjar jag om tvåan till hösten. Min plan är att få ett schema speciellt utformat för mig, där jag inte behöver vistas i skolan speciellt mycket utan jobbar så mycket som möjligt hemifrån.
Vad hittar du alla fina kläder och vilken är din favoritaffär?
Mycket second hand! Annars är min favoritaffärer HM och Weekday.
Tycker du att andra i din omgivning är tjocka?
Inte alls. Jag har en skev uppfattning av min egen kropp, men inte andras.
Favorit artist/band och varför?
Moneybrother och Bon Iver. Båda två har funnits med mig i evigheter, deras texter och röster berör mig och ja - äkta kärlek rostar liksom aldrig.
Bästa låttexten?
Brännö serenad med Håkan Hellström, Breathe me med Sia och Bara ett fån gör så mot sig själv med Moneybrother.
Hur började din ätstörning och var du medveten om den hela tiden?
Jag kan inte säga när den började för jag vet inte själv. Som jag skrev innan har jag länge försökt gå ner i vikt och trixat med maten, faktum är att jag inte kan minnas en tid då jag inte gjort det. Jag var absolut inte medveten om min ätstörning, inte ens när jag fick stämpeln anorexia uppkörd i ansiktet insåg jag att jag var sjuk.
Vad hade du för BMI som minst och vad har du idag?
Som lägst låg jag på runt 14. Idag är jag normalviktig!
Åt du enligt de matscheman du fick?
Jag gjorde allt för att slippa såklart. Jag var fruktansvärt manipulativ och låg alltid steget före alla andra, klev upp mitt i natten och böt ut näringsdryckernas innehåll mot vatten, gömde mat i fickorna, slängde mat i smyg och så vidare. Helt sjukt vad man förstör för sig själv ibland.
Hur äter du nu?
Jag äter nog rätt normalt. Jag vägrar följa matschema, men jag äter som jag ska ändå. Även när det känns tufft.
När började du svälta dig själv och varför?
Hela förra sommaren hade jag en hel lista på förbjudna saker. Jag åt inte bröd eller snabba kolhydrater, slutade ta dressing på salladen och sötsaker var helt out of question. Såhär i efterhand förstår jag att jag fick i mig alldeles för lite kalorier och att min nedåtspiral började redan då, men själva svälten (som i att inte äta någonting alls) började någon gång i oktober på grund av att jag blev sängliggande och inte orkade äta.
Hur många läsare har du per dag?
Runt 300.
Hur har du råd med alla kläder/utgångar osv, jobbar du?
Nej, jag lever blott på mitt lilla studiebidrag! Har ovanligt mycket pengar just nu för att vara jag, det har liksom samlat på sig en del då jag har varit utomlands i ett halvår.
Ska du börja skolan igen?
Till hösten börjar jag skolan igen!
Hur kan du vara så snygg jämt?
Haha jag är verkligen inte snygg jämt, tro mig! Men tack!
Om du var tvungen att välja: inleda varje blogg inlägg med "Halloj alla blogreaders!!" eller aldrig få blogga igen?
Halloj alla blogreaders, lätt! Ganska fräsigt ju!
I need someones hand to lead me through the night
Ännu en topp till min lilla samling, denna gång i transparent tyg med fransar från Bikbok. Så fin så.
Då stänger jag själen och klämmer ihjäl den
I don't know what to do, I'm always in the dark
Gårdagens festligheter började vid tre-tiden med mammas årliga "Eftermiddags skumpa" hemma hos oss. Ett tjugotal fina människor och en himla massa champagne var på plats.
Några timmar senare drog vi i den något yngre generationen oss vidare till Lukas där yttligare ett fint gäng människor väntade.
Där bjöds det på bland annat ännu mer skumpa, grillat och en massa balkonghäng. Bättre lördagskväll!
Ctrl+Alt+Delete my heart
Fredagkväll innebär ikväll sashimi och vin i soffan. Hade gärna dreglat lite över Adrian Lux på Framfickan ikväll, men det här är inte fy skam det heller. Han och jag får helt enkelt ha kramkalas en annan dag.
Fredag
Jisses vad tiden går fort. Jag bara njuter och lever och allt sådant där och vips så är det fredag. Igen.
Men jag tar ju åtminstone lite random bilder och lyssnar på bra musik på vägen, och det är ju bra.
Bloggtips
Så inspirerande att det finns inte och dessutom himla rolig. Mina damer och herrar - The man Repeller.
Hjärtat slår sällsynta slag
Idag blev jag kär i ett fjäderklätt halsband från Indiska. Tänker bosätta mig i det från och med nu.
The pain in my throat is just a sign of healthy anxiety
Såhär ser jag ut idag när jag åker in till Gränby centrum för lunch och lite andra trevligheter. Byxorna är från Cubus och jackan är second hand. Lyssna på dagens låt och ha en bra dag!
You want to be weightless, because that would be enough
Här om dagen åkte jag buss i stan och hamnade bakom två tjejer. Den ena av dem sa att hon bara ätit ett äpple om dagen i en hel vecka. Hon pratade om anorexia och hur enkelt allt skulle vara då. Hon skulle bli så snygg till beachen tvåtusenelva. Och jag ville bara skrika.
Att gå milslånga powerwalks med paniken lysandes i ögonen och pulsklocka på armen, att inte kunna äta ett russin utan att gråta av ångest i flera timmar efteråt och att ha knogar ärrade av att ha blivit så långt nedkörda i halsen så många gånger. Är det något att sträva efter?
Är det bekräftelse du vill ha så ska du få det. Du är så otroligt stark som klarar dig på bara ett äpple om dagen, det är du. Så pass stark att du inte kommer att sluta när ditt hår börjar trilla av. Eller när huden på dina händer och fötter börjar färgas blå. Du kommer inte ens sluta första gången du svimmar av i duschen.
Fortsätter du fram till sommaren kommer du inte kunna sova på nätterna längre. Och inte ta dig upp ur sängen på mornarna. För ditt hjärta kommer att bulta så fruktansvärt hårt och snabbt i ditt beniga bröst att du kommer att vara livrädd för att det ska stanna om du rör dig en millimeter ens.
Du kommer att få se dina föräldrar gråta vid köksbordet varje kväll för att de tvingas se hur du sakta försvinner mitt framför deras ögon utan att de kan göra något åt det. Och just det! Jag glömde visst att nämna att din hjärna till slut kommer att vara så sjukt fucked upp av undernäring att du kommer att njuta av blodsockerfall, rivande hunger och hjärtklappning. Du kommer att leva för att vara smal, och det faktum att du långsamt tar död på dig själv kommer för länge sedan ha slutat spela någon roll.
Men det är ju värt det. Det handlar ju trots allt om något så viktigt som att vara snygg på beachen tvåtusenelva.
Att gå milslånga powerwalks med paniken lysandes i ögonen och pulsklocka på armen, att inte kunna äta ett russin utan att gråta av ångest i flera timmar efteråt och att ha knogar ärrade av att ha blivit så långt nedkörda i halsen så många gånger. Är det något att sträva efter?
Är det bekräftelse du vill ha så ska du få det. Du är så otroligt stark som klarar dig på bara ett äpple om dagen, det är du. Så pass stark att du inte kommer att sluta när ditt hår börjar trilla av. Eller när huden på dina händer och fötter börjar färgas blå. Du kommer inte ens sluta första gången du svimmar av i duschen.
Fortsätter du fram till sommaren kommer du inte kunna sova på nätterna längre. Och inte ta dig upp ur sängen på mornarna. För ditt hjärta kommer att bulta så fruktansvärt hårt och snabbt i ditt beniga bröst att du kommer att vara livrädd för att det ska stanna om du rör dig en millimeter ens.
Du kommer att få se dina föräldrar gråta vid köksbordet varje kväll för att de tvingas se hur du sakta försvinner mitt framför deras ögon utan att de kan göra något åt det. Och just det! Jag glömde visst att nämna att din hjärna till slut kommer att vara så sjukt fucked upp av undernäring att du kommer att njuta av blodsockerfall, rivande hunger och hjärtklappning. Du kommer att leva för att vara smal, och det faktum att du långsamt tar död på dig själv kommer för länge sedan ha slutat spela någon roll.
Men det är ju värt det. Det handlar ju trots allt om något så viktigt som att vara snygg på beachen tvåtusenelva.
For you I keep my legs apart, and forget about my tainted heart
Fick av någon anledning så himla mycket fina presenter av gäster i lördags! Bland annat den här söta clutchen, en massa rosor och vin.
Come and watch me drown
I Lördags var det fest hos mig. Jag tror att det var kul. Personligen sprang jag mest runt och torkade alla husets allt för vita ytor och slängde tomflaskor, men ibland får man ju offra sig lite för teamet och agera festlokal liksom!
Bilderna är tagna av Emma och Sofie, som för i övrigt kan vara världens sötaste tjejer.
Everything I ever loved is slowly dying or is gone
Status: Med häst igen fram till femårs-championatet i september, förälskad upp över öronen och väldigt glad.
Du har aldrig tyckt om trasiga saker
Så snälla, bara gå. Och ni andra kan ju alltid ta och lyssna på min nyaste spellista. Om ni vill alltså.
What a shame we all became such broken and fragile things
Klickade hem denna materiella dos av sommar från Nelly här om dagen. Bra fin!
Jag tror inte alls på något mer, för jag trodde en gång på det här
Plötsligt var det tisdag och dags att köra igen. Studentskiva nummer två stod på schemat!
Vi började vår kväll med lite tjejhäng hemma hos mig.
Vid tio-tiden tog vi vårt pick och pack och drog oss vidare mot slutdestinationen - Flustret.
Där mötte vi upp snyggingarna Sofia och Louise.
Och sen dansade vi och skrattade och sjöng till stängningsdags och det var den tisdagen. Riktigt bra kväll!
En måndagskväll
Såhär såg det ut igår. Först vin-mys hos Viktoria och sen en helkväll av dansande på Flustret med ett underbart fint gäng. Herregud vad kul jag hade.
You weren't there, you never were
Rödvin i väntan på att Polak ska komma och hämta upp mig. Ikväll blir det studentskiva på Flustret!
Ur mobilen: The april and maj edition
På sista april spenderade vi dagen i Ekonomikumparken. Här är jag och snygg-Emma!
Såhär ser jag ut när jag tar min morgonpromenad. Om någon undrade eller så.
En dag var jag och hälsade på min faster och hunden Kasper. Han ville inte vara med på bild men han var bra söt.
En av alla tusentals frukostar. Ägg, avocado och hemmagjord vaniljlatte!
Och en lunch jag åt ute i solen här om dagen.
Finfin liten häst i finfint vårväder.
En konstpark i Lurbo där vi tog en långpromenad här om dagen.
Och det var mobilbilderna från april och maj!
En fredagskväll
Kvällen började som sagt hos födelsedagsbarnet Maria. Hon bjöd på god mat och vin fick fina presenter.
Här är jag med gulliga Linnea och Madde. Vi är nog ganska glada.
När klockan började närma sig midnatt drog vi vidare till en lokalfest i närheten. Där blev det dans!
Och dans. Och så lite mer dans. Och så dans tills man var så trött att man när man kom hem somnade med smink på. Precis som det ska vara!
I feel your arms around me, but not the heat
Såhär såg jag ut i fredags när jag skulle iväg på födelsedagsmiddag. Innan jag böt om i sista sekund det vill säga. Är lite småkär i denna byxdress!
Wake you up in the middle of the night to say I'll never walk away again
Lite såhär såg middagen hos det underbara födelsedagsbarnet Maria ut igår. Min kamera är fullproppad med fina bilder, men dom får ni se ikväll!
Daughter to father
Om jag tar på mig gummistövlarna och går vår vanliga runda, går du bredvid mig då? Ska jag vänta på dig vid skogsbrynet i några minuter så att du får hämta andan? Kan vi gå vidare? Har trycket över bröstet släppt nu?
Jag gråter inte så mycket längre. Jag dricker en massa te och lyssnar på Veronica Maggios nya album om och om igen. Hon sjunger om sju sorger och jag tänker att jag har nog bara en. Men den är så mycket större än någon annan sorg jag någonsin upplevt. Som sju sorger i en. Jag kommer att överleva, säger dom.
Så jag går vår vanliga runda och när jag kommer fram till skogsbrynet stannar jag upp och väntar i några minuter. Jag äter min frukost utan du sitter mitt emot, jag publicerar texter även fast du inte har fått läsa dem först och jag skrattar åt skämt även fast de inte är dina.
Men när Veronica sjunger att hennes hjärta blöder vet jag så väl att mitt gör det också. Och trots att jag har blödningen under kontroll och att jag vet att jag kommer att överleva så är det inte alls det jag vill. Jag vill ställa in din äggkopp i diskmaskinen på morgonen, jag vill se dig skratta och jag vill höra stegen av dina stövlar bredvid mig i gruset. Jag vill inte överleva.
Jag vill leva.
Jag gråter inte så mycket längre. Jag dricker en massa te och lyssnar på Veronica Maggios nya album om och om igen. Hon sjunger om sju sorger och jag tänker att jag har nog bara en. Men den är så mycket större än någon annan sorg jag någonsin upplevt. Som sju sorger i en. Jag kommer att överleva, säger dom.
Så jag går vår vanliga runda och när jag kommer fram till skogsbrynet stannar jag upp och väntar i några minuter. Jag äter min frukost utan du sitter mitt emot, jag publicerar texter även fast du inte har fått läsa dem först och jag skrattar åt skämt även fast de inte är dina.
Men när Veronica sjunger att hennes hjärta blöder vet jag så väl att mitt gör det också. Och trots att jag har blödningen under kontroll och att jag vet att jag kommer att överleva så är det inte alls det jag vill. Jag vill ställa in din äggkopp i diskmaskinen på morgonen, jag vill se dig skratta och jag vill höra stegen av dina stövlar bredvid mig i gruset. Jag vill inte överleva.
Jag vill leva.
Låt det vara som i en film
Såhär ser jag ut när jag åker in till Uppsala stad för att möta upp Emma. Ska fika i mängder och köpa mig lite lycka i form av finfina klädesplagg och höga klackar hade jag tänkt!
Love of mine, someday you will die, but I'll be close behind
Nej men titta vilka fina vänner jag har.
Home is wherever I'm with you
Igår var det Valborg och det firades till en början med skumpa och jordgubbar i Ekonomikumparken.
I parken hängde vi med skönt folk och hade trevligt länge länge. Vi var så glada för vi hade två sköna soffor att sitta i.
Bästa Clara och Amanda var där.
Och Gorillan och Spiderman såklart!
Efter ett x-antal timmars parkhäng var det dags för middag hemma hos mig. Vi började med en fördrink och lite tilltugg.
Och sen middag.
Efter middagen drog vi vidare till Clara B där en hel bunt tjejer redan förfestade för fullt. Clara har en mysig liten övernattningslägenhet så det var väldigt trångt, men väldigt mysigt också.
Under kvällens gång hann vi även med ett besök på Riverside, Mc Donalds, en efterfest och en himla massa promenerande. Kvällen var inte ultimat på något sätt, men jag har världens finaste crew så jag ler ändå. Valborg 2011 - check!
You're spreading your wings wide, I'm in to free fall
I Fredags var det Kvalborg och det firades med vinmys tillsammans med fina Anna. Veronica Maggio var med på ett hörn också. Otroligt bra kombo!