Här kommer svaren från frågestunden!

Vad är det bästa med att vara 18?
Arton är en väldigt överskattad ålder om du frågar mig. Men det är väl den där friheten som man påstås ha men fortfarande inte alls insett att man har, antar jag!

Vad är det sämsta/bästa med ditt liv?
Det bästa är min mamma. Och mina närmsta vänner. Det sämsta är att det har hänt mer skit det här året än vad en människa borde behöva uppleva under en hel livstid.

Vad är din favorit mat? Glass? Godis? Läsk? Vin? Cider?
Mat: Sushi. Glass: Magnum strawberry white. Godis: Naturgodis. Läsk: Cola. Vin: Marques de Riscal. Cider: Smirnoff Ice.

Hur hanterar du ångesten?
Sysselsätter mig! Promenerar, rensar garderoben, bakar etc. Sen har jag mina små tricks i vardagen som att undvika provrumsspeglar, inte duscha direkt efter att jag har ätit och alltid klä mig i plagg jag känner mig bekväm i.

Vad är det läskigaste med att gå upp i vikt och bli fri från ätstörningen?
Det läskigaste med att bli fri från ätstörningen är just att behöva gå upp i vikt och släppa taget om tryggheten och rutinerna. Sen är det så svårt att lära om också. Förstå vad som är en normal portion, sluta koppla viktuppgång till mat, äta utan att hetsäta, lägga upp mat på tallriken utan att tänka på kalorierna. Alltså listan är ju oändlig.

Hur mår du idag? Inte kroppsligt utan psykiskt, har du fortfarande ångest efter måltid eller hur ser det ut för dig nu?
Jag önskar att jag hade en mer avslappnad relation till mat och framför allt min kropp. Jag vill kunna äta en godisbit utan att ens tänka tanken att kompensera med att äta mindre till middag och slippa all den där ångesten som fortfarande upptar alldeles för stor del av min vardag. Jag är inte där än, men jag vet att jag verkligen vill dit och det är det som är det viktigaste.

Vad är dina sommarplaner?
Jag vill göra så himla mycket! Jag vill gå på festival, tågluffa, åka till Berlin, hänga i Umeå och så vill jag njuta lite av livet också.
 
Vad är bakgrunden till din ätstörning?
Svårt att säga. Jag har haft problem med mitt utseende och trixat med maten så länge jag kan minnas, ibland mindre och ibland mer. Men den här gången när det blev så illa att jag tvingades söka hjälp var det på grund av att jag blev deprimerad och sängliggande i flera veckor. Jag slutade äta för att jag helt enkelt inte såg någon mening i det och sen visste jag inte hur jag skulle börja igen.

Vad är dina planer efter gymnasiet?
Jag ska plugga vidare! Till vad är jag inte riktigt hundra på ännu, men jag är helt säker på att jag vill forsätta plugga.

Berätta mer om din häst! Hur mycket rider du nu för tiden? Saknar du hästarna och allt det där?
Hästen (eller rättare sagt ponnyn) är en femårig liten hingst som heter Di Caprio. Jag har honom uppstallad i Björklinge och mitt jobb är väl mer eller mindre att rida, tävla och sälja honom åt hans ägare. Så just nu rider jag varje dag. Jag har saknat det så himla mycket, och känslan av att faktiskt få, kunna och orka jobba med kroppen igen är obeskrivlig!

Har du fått någon känsla av att din pappa gått bort?
Om jag förstått frågan rätt så; nej, jag har fortfarande inte förstått det. Alls. För när jag drömmer är han en naturlig del av mina drömmar och när jag vaknar tar jag för givet att han sitter vid frukostbordet.

Hur dog din pappa?
I en massiv hjärtinfarkt. Helt oväntat och väldigt plötsligt.

Hur hanterar du saknaden?
Jag vet inte, det är det som är så läskigt! Jag tror inte att varken jag eller mamma gör något specifikt sorgearbete, vi koncentrerar oss fortfarande mest bara på att orka leva vidare.

Favoritfilm?
Remember me och V för Vendetta hamnar nog i toppen!

Drömyrke?
Mäklare.

Har du sommarjobb?
Ja, dels har jag en ponny som ska ridas till och tävlas och sen har jag några veckors sommarjobb på ett strand-café i Umeå.

Något riktigt äckligt som du aldrig skulle kunna äta?
Men gud, massor! Men om vi håller oss till maträtter så att jag slipper sitta och rabbla upp alla insektsarter som finns i världen så säger jag nog kort och gott blodpudding.

Favoritbok?
Vad är så skört att det brister när du säger dess namn. Läs den!

Hur trivdes du med din behandling?
Jag gick dagvården på Ätstörningsenheten i Uppsala, och jag måste säga att jag trivdes väldigt bra. Visst grät jag konstant första veckan och visst kändes det fruktansvärt just precis då. Men jag är helt säker på att det hjälpte mig sätta perspektiv på att jag verkligen var sjuk och att det jag gjorde mot mig själv verkligen var farligt, så pass farligt att jag behövde vistas på ett sjukhus för att bli tvingad att äta. Det skrämde mig och fick mig att tänka till.

Hur ska du göra med skolan?
Jag blev sjuk precis efter sommarlovet förra året, så jag har mer eller mindre missat ett helt år. Därför börjar jag om tvåan till hösten. Min plan är att få ett schema speciellt utformat för mig, där jag inte behöver vistas i skolan speciellt mycket utan jobbar så mycket som möjligt hemifrån.

Vad hittar du alla fina kläder och vilken är din favoritaffär?
Mycket second hand! Annars är min favoritaffärer HM och Weekday.

Tycker du att andra i din omgivning är tjocka?
Inte alls. Jag har en skev uppfattning av min egen kropp, men inte andras.

Favorit artist/band och varför?
Moneybrother och Bon Iver. Båda två har funnits med mig i evigheter, deras texter och röster berör mig och ja - äkta kärlek rostar liksom aldrig.

Bästa låttexten?
Brännö serenad med Håkan Hellström, Breathe me med Sia och Bara ett fån gör så mot sig själv med Moneybrother.

Hur började din ätstörning och var du medveten om den hela tiden?
Jag kan inte säga när den började för jag vet inte själv. Som jag skrev innan har jag länge försökt gå ner i vikt och trixat med maten, faktum är att jag inte kan minnas en tid då jag inte gjort det. Jag var absolut inte medveten om min ätstörning, inte ens när jag fick stämpeln anorexia uppkörd i ansiktet insåg jag att jag var sjuk.

Vad hade du för BMI som minst och vad har du idag?
Som lägst låg jag på runt 14. Idag är jag normalviktig!

Åt du enligt de matscheman du fick?
Jag gjorde allt för att slippa såklart. Jag var fruktansvärt manipulativ och låg alltid steget före alla andra, klev upp mitt i natten och böt ut näringsdryckernas innehåll mot vatten, gömde mat i fickorna, slängde mat i smyg och så vidare. Helt sjukt vad man förstör för sig själv ibland.

Hur äter du nu?
Jag äter nog rätt normalt. Jag vägrar följa matschema, men jag äter som jag ska ändå. Även när det känns tufft.

När började du svälta dig själv och varför?
Hela förra sommaren hade jag en hel lista på förbjudna saker. Jag åt inte bröd eller snabba kolhydrater, slutade ta dressing på salladen och sötsaker var helt out of question. Såhär i efterhand förstår jag att jag fick i mig alldeles för lite kalorier och att min nedåtspiral började redan då, men själva svälten (som i att inte äta någonting alls) började någon gång i oktober på grund av att jag blev sängliggande och inte orkade äta.

Hur många läsare har du per dag?
Runt 300.

Hur har du råd med alla kläder/utgångar osv, jobbar du?
Nej, jag lever blott på mitt lilla studiebidrag! Har ovanligt mycket pengar just nu för att vara jag, det har liksom samlat på sig en del då jag har varit utomlands i ett halvår.

Ska du börja skolan igen?
Till hösten börjar jag skolan igen!

Hur kan du vara så snygg jämt?
Haha jag är verkligen inte snygg jämt, tro mig! Men tack!

Om du var tvungen att välja: inleda varje blogg inlägg med "Halloj alla blogreaders!!" eller aldrig få blogga igen?
Halloj alla blogreaders, lätt! Ganska fräsigt ju!