I wish I could choose between heaven and hell
Jag har en förkyldning som bara vägrar släppa taget om mig. Därför spenderas denna dag i det tunga huvudets anda med Friends, mackor och naturgodis. Man får vara precis hur lat man vill när man är under recovery, visste ni det? Det är en oskriven regel. Så det så.
Det var hjärtat, det var hjärtat som svek mig
Här är mina andra absoluta favorittexter som får det att kännas som om någon tagit en bit av ens hjärta och gjort om det till ord. Tvinga mig inte att välja och Det händer att jag är frisk av Annika Marklund. Läs.
You were the one, my moon, my stars and my sun
I Fredags åkte jag in till Merida för att äta middag med mamma på Panchos. Åh, alltså ÅH, vad jag älskar Panchos.
Till att börja med delade vi på en guacamole som kyparen tilllagade vid bordet. Galet gott.
Huvudrätten fick bli en kycklingpasta. Så gott att man dör lite.
Efter maten tog vi oss vidare till baren Blue sense och mötte upp Fernando och hans kompis.
Och Juan. Eller vingmuttern som mamma kallar honom.
Efter mycket prat och skratt och några drinkar sa vi hejdå till killarna som skulle vidare på efterfest och begav oss hemåt. En himla fin fredagskväll!
Om du vore bränd som mig skulle jag gå hem med dig
Såhär såg jag ut i Lördags när jag var ute och åt middag och drack goda drinkar med fina människor. Kavajen är second hand och skorna från Dinsko.
Och jag skämms för att säga att du är kvar i mig, skratta åt det så kommer jag kanske över dig
Det här är Mexico. Allt från att gå runt på torg i timmar och lukta på alla kryddor till att äta konstiga rätter och se några hästar passera förbi mitt i gatan när man väntar på bussen. Det är såhär jag vill uppleva ett land, inte vid en charter-pool ätandes "svenska" köttbullar serverade av en kypare som kan svenska.
Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
I onsdags var det sådär helt otroligt fint väder. Mamma och jag var bjudna på middag så vi tog oss en varsin melondrink på övre terassen till att börja med. För vi tänkte att onsdag klassas ju trots allt som lill-lördag.
Vi njöt ungefär så mycket som man bara kan njuta.
Och tittade på när solen gick ner över horisonten.
När solen gått ner och meondrinkarna slut tog vi en taxi till resturangen Bamboo beach. Där mötte vi upp Miguel. Han är så himla gullig men kan nästan ingen engelska alls så det blir mycket charader och spangelska. Men det går det med.
Sen åt vi väldigt god mat som till exempel pasta och jätteräkor och drack kaffe och pratade spangelska ända tills resturangen stängde. Och det var min ganska så väldigt fina onsdagskväll i stora drag.
And if i could hold on through the tears and the laughter, would it be beautiful or just a beautiful disaster?
Lite såhär såg jag ut i Onsdags när jag var ute och åt middag med Miguel och mamma. Tröjan är från HM och halsbandet från en gatuförsäljare här i Mexico.
Jag längtar efter att:
Om tre veckor är jag i Sverige.
På kanten av himlen
Igår var mamma och jag på ett underbart litet cafe som hette Punta del cielo. Eller Kanten av himlen, om man översätter till svenska.
Vi åt lunch.
Och drack kaffe med massvis av skummad mjölk (läskigt!) som var himla gott.
Greetings from space, I am lost without a trace
Här är några av de inköp jag har gjort den senaste tiden. Har tydligen snöat in mig på sånt som är färglatt, men så befinner man sig ju i världens kanske mest färglada land också.
It's not hard to fall, when you fall like a cannonball
Om Om ni nyligen känt ett starkt behov av att veta hur jag såg ut igår så har ni tur. För ganska precis såhär såg jag ut igår.
You are eating too much to die but not enough to stay alive, you are sitting in the middle waiting.
Man är inte frisk. Man har kanske inte längre något behov av att väga sig varje halvtimme. Man gömmer inte mat i fickorna. Ingen behöver mäta upp ens köttfärssås med decilitermått och matsked och man börjar inte gråta och skaka om ens fisk på resturangen skulle råka vara panerad.
Man saknar inte att svälta. Man saknar inte att frysa så mycket att inte ens duntäcke och värmekudde kunde få bort den blå färgen från ens läppar, eller att spendera timmar med att titta på mat – känna, lukta och studera men aldrig någonsin smaka. Aldrig någonsin smaka.
Men man saknar kontrollen. Herregud vad man saknar att ha kontroll. Att ha makten kunna avstå det som nog egentligen är det svåraste i hela världen att avstå – mat. Livet. Och kanske är det därför man vill hoppa över frukostmackan. Bara en enda gång, bara för att få vara ångestfri en enda gång. För byxorna sitter ju inte ens speciellt löst längre och det är så fruktansvärt läskigt. Men faktum är att det allra läskigaste är att man inte en enda gång under den där debatten i sitt eget huvud tänkte på att dom där byxorna är i storlek trettiotvå.
Man räknar kalorierna på tallriken framför sig per automatik och man känner nästan konstant på det lilla fett man har på underarmarna utan att ens lägga märke till det själv. Man är inte frisk. Man var inte frisk för fyra år sedan när man bestämde sig för att aldrig mer prova kläder i en provhytt för att undvika ångesten av att behöva studera sig själv i spegeln, och man är inte frisk nu.
Jag ska bli frisk.
It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
Lite såhär såg det ut igår. Det är så himla bra att det finns något som heter god mat, skratt och spontan kvällsshopping när man känner sig lite ledsen.
För jag vet vilken dy hon har varit i
De senaste dagarna har jag inte gjort särskilt mycket alls. Och varför inte det då? Tänker ni. Jo, för att jag har varit sjuk svarar jag. Därför är underhållande bilder och information något av en bristvara hos mig just nu. Snorpapper däremot - det har jag gott om.
Mamma
Jag tycker väldigt mycket om kvinnan det gör jag ju.
He taught you what it was to cry
Igår blev det en försenad födelsedagsmiddag på Panchos med väldigt fina människor.
Det är så himla fint på Panchos att det nästan är lite galet. Med levande ljus och fina små detaljer precis överallt.
Jag åt en väldigt god fisk med lite sötpotatis och så.
Efter att vi hade ätit och druckit och pratat i flera timmar gick vi ner på torget. Där är det om möjligt kanske ännu lite finare än på Panchos.
Så småning om knallade vi till Piedra de Agua där jag försökte vidga mina vyer lite med en chocolate-martini. Den slog inte coconut. Och sedan åkte vi hem.
Och om du lämnar mig så ska jag älska dig
Denna dag började med en sådan där mysig "ligga och dra sig länge och läsa-morgon".
Följt av en finfin frukost med bland annat blåbär.
Ena halvan av dagen gick jag klädd ungefär såhär. I pyjamas.
På eftermiddagen hängde jag med mamma (go figure) och åt lunch på Go green. Här är min veggie-panini med side salad som var ruskigt god.
Och sen fikade vi på Starbucks. Där var det tre småkakor för priset av en så det var ju bara att tacka och ta emot tyckte vi.
Nu vankas det visst filmkväll. Tjingeling!
I don''t want the world to see me, cause I don't think that they would understand
Igår flyttade vi upp till den nu färdigrenoverade övervåningen då renoveringen av nedervåningen börjar idag. Det firades med ost, fina människor och lite vin. Himla bra!
Winebar
Här om dagen åt jag lunch på en finfin resturang som heter Winebar. Den var så fin att jag fotade precis allt och sen delade mamma och jag på en himla god ostbricka och kom fram till att det här var nog det bästa stället någonsin.
I want a perfect body and I want a perfect soul
Lite såhär ser jag ut idag. Second hand från topp till tå. Hej!
Arton
Tydligen är jag vuxen nu. Jag fyllde nämligen arton i förrgår och då såg det ut ungefär såhär. Lite tårta och lite paket och allt det där. Och så lite vuxenhet på det förstås. Fint.
If I'm so afraid to fail that I wont even try, how can I even say I'm alive?
Regnet öser ner. Mamma är på vift. Tänker krypa ner i sängen med den här fina lunchen i knät. Kanske vågar jag mig på lite söndagsgodis också. För jag är ju så ensam och så är det ju söndag faktiskt.
Cause nothing I have is truly mine
Igår åt jag en frukost som såg ut såhär. Gröt med lite nötter och annat gott.
Efter en förmiddag med städning, strandpromenad och pooldopp bestämde mor min och jag oss för att luncha på TacoMaya.
Eftersom att frukost är det bästa som finns bestämde jag mig för att äta en second breakfast. Kombinerat med lite av mammas goda pizza förstås.
På kvällen var det karneval i Merida, jag Sionade och Eva var såklart på plats.
Vi började kvällen på Piedra de agua med coconut-martinis och lite mat. Lika fantastiskt gott som vanligt.
Där fick vi också ett manligt tillskott i gruppen i form av stilige José.
Efter ett tag gick vi ut på gatan och in på själva karneval-området. Där var det så mycket folk att man nästan blev lite svimfärdig.
Så vi bestämde oss ganska omgående för att dra vidare till en liten klubb.
Där bjöds det på dans och kramar.
Och brains. Men inte bombs.
Kvällen avslutades tillslut efter timmar av dansande i ett litet hotellrum i utkanten av Merida. Jag sov gott vill jag lova.
Lite om vad som har hänt sen sist.
En dag var vi på resturangen TacoMaya och åt. Dom har världens godaste hemgjorda hamburgare vill jag lova.
Med oss hem från TacoMaya fick vi en svensk barracuda som vi hade specialbeställt någon vecka tidigare.
En kväll satt vi under det här fina taket på en resturang och lyssnade på cubansk musik.
Mycket mat har jag ätit också. Här en sallad på Le Saint Bonnet.
Och här är en pita-wrap med lax, avocado ch cream cheese på 100% Natural.
En dag såg jag ut såhär.
Och en annan dag såhär.
(Ja, jag har fått tillbaka mitt internet nu. Glad.)
Is love a lie?
Vi har verkligen helt fantastiska solnedgångar här i Mexico just nu. Titta bara! Så vackert att man dör litegrann ju.
Ofrivillig paus
Det pagar tydligen en ofrivillig liten bloggpaus har, da internet i varat hus har bestamt sig for att sluta fungera. Well well, bor man ute pa vischan i Mexico sa gor man. I will be back!
