Åh. Jag hade glömt hur fantastiskt det är att komma hem. Jag sorterar kläder, möblerar om, städar och bara njuter. Det är så härligt att ha en plats där man känner sig hemma.

Jag vet inte vad som händer just nu. All min motivation är som bortblåst. Min vardag, varenda en av dygnets tjugofyra timmar kretsar kring mat. Jag är en mat- och svältmissbrukare i allra högsta grad. Jag är medveten om det, men ändå kan (eller vill?) jag inte sluta.

Min spegelbild triggar fram det värsta hos mig. Monstret i mig som tvingar mig att välja mellan att svälta eller trycka i mig mat för att sedan kräkas av ångest och gråtandes hets-promenera i skogen tills hälarna blöder. Det finns inget mellanting. Jag trodde att jag skulle bli bra. Om jag bara började äta igen, blev normalviktig och fick lite hjälp på vägen så skulle jag bli bra. Men i samband med att kroppen har växt i storlek har monstret i mig tagit tillfället i akt och gjort samma sak. Växt och växt och växt.

På sätt och vis känner jag mig lurad. Som om jag gick rakt in i fällan och nu står här med min alldeles för stora kropp, sjukare i huvudet än någonsin och med en ångest som långsamt äter upp mig inifrån. Ensam och framför allt kolossalt misslyckad, både på att vara frisk och på att vara sjuk. Jag ser normal ut men jag känner mig inte normal. Jag känner mig som ett okontrollerbart tåg rusandes mot en avgrund, vad jag än gör och vilken väg jag än tar så skadar jag mig själv. Och jag orkar inte ha så förbannat ont längre.

Nu svamlar jag som fan (kanske håller jag faktiskt på att bli galen påriktigt), men summan av kardemumman är att jag knappt vet någonting alls längre. Jag vet bara att jag så desperat vill ha mitt smala jag tillbaka att jag inte kan sova på nätterna. Jag vet bara att jag lägger mig ned och dör om jag går upp ett enda kilo till. Jag vet bara att jag klamrar mig fast vid känslan av tom mage som min enda återstående livlina. 

Så. Nu har jag svärtat ned er eftermiddag med mina problem riktigt ordentligt. Härlig tjej den där Malin!

Anonym om Tous les amoureux chantent: Hur ska du göra med skolan till hösten? Bra blogg!

Svar: Hej och tack! Jag är fortfarande sjukskriven. Jag kommer att plugga på distans i höst, alltså studera hemifrån och ha lärarkontakt över datorn och så vidare. Det känns som en bra lösning då att gå i skolan på traditionellt sätt skulle vara helt omöjligt för mig på i princip alla plan just nu samtidigt som jag verkligen vill komma igång med pluggandet igen. Jag hoppas dock att kunna börja gå i skolan senare i år. Håll tummarna!

Flera dagars sömnlöshet har nu tagit ut sin rätt och jag både ser ut och beter mig som en zombie. Spenderar därför dagen i rehabiliteringens namn med långa promenader i solen, garderobsrensning och läsning. Skrattar fastän jag har glömt bort hur man gör och äter fastän jag inte kan. Det fina med livet är att det faktiskt rullar vidare ändå, fastän man inte riktigt vill eller orkar.

Igår var jag, efter många om och men, ute på uppmuntrings-date med min fina mamma.


Vi började med att ta ett glas vin på Viktoria på gården. Där sitter man på en fantastiskt fin innergård och myser i korgstolar under tjocka filtar.


När klockan började närma sig halv nio gick vi till Rex där vi hade bokat bord för att äta lite middag.


Vi åt norrländsk plockmat i form av allt från ostar till kalvtunga. Jag smakade lite av allt utan ångest och njöt till fullo av läget. Mätta och belåtna avslutade vi sedan kvällen på en annan uteservering innan vi tog en taxi hem och somnade. En finfin kväll som alltid med min glädjespridare till mor.

Idag har jag dock mått fruktansvärt dåligt. Har haft världens frossa och spytt ett x-antal gånger. Jag tror att jag har blivit allergisk eller åtminstonde otroligt överkänslig mot alkohol, pallar knappt ett enda glas vin längre. Men nu är den här dagen snart över och jag ska mysa ned mig i soffan med te och läkerol. Hoppas att ni har haft en fin helg!

It's alright mama (I'm only bleedning). Det är läskigt mörkt nu men jag har minsann mina ljusglimtar i mörkret. Grekland 24/9 och Bob Dylan 4/11, det blir fantastiskt fint det förstår ni.

Två par klassiska pumps fick följa med mig hem från Din Sko här om dagen. Mer skor åt folket!

Är så lyrisk över denna. Tvåhundranittionio kronor på HM. Ett bra pris på broderad kärlek om du frågar mig.

Kan inte vinna. Tar en bloggpaus. Behöver en liten bloggpaus nu.

Alva om And this motor you call my heart is just another machine that will stop:
Så himla fin. kan inte du skriva en text om att känna sig som ett andrahandsval, att bli bortvald. du kan sätta ord på känslor som ingen annan kan! Kram

Svar: Hej Alva! Du kommenterar så fint att jag blir alldeles varm inombords. Som jag skrivit tidigare har jag dock ingen inspiration att skriva på det sättet just nu, och då blir det tyvär inget bra. Däremot så har jag grymt många opublicerade texter på min dator som du gärna får ta del av, så maila [email protected] så pratar vi lite kärlek. Kram

Ingen kan älska som vi. Vaknade imorse och upptäckte till min förvåning att jag faktiskt sovit. Lycka! Så nu ska jag ta energin i akt genom att slänga upp mitt otvättade hår i en knut, följa med mamma till jobbet och sedan köpa mig en ny telefon. Shut up and drive ba.