För jag vet vilken dy hon har varit i







De senaste dagarna har jag inte gjort särskilt mycket alls. Och varför inte det då? Tänker ni. Jo, för att jag har varit sjuk svarar jag. Därför är underhållande bilder och information något av en bristvara hos mig just nu. Snorpapper däremot - det har jag gott om.


Mamma



Jag tycker väldigt mycket om kvinnan det gör jag ju.

He taught you what it was to cry


Igår blev det en försenad födelsedagsmiddag på Panchos med väldigt fina människor.


Det är så himla fint på Panchos att det nästan är lite galet. Med levande ljus och fina små detaljer precis överallt.


Jag åt en väldigt god fisk med lite sötpotatis och så.




Efter att vi hade ätit och druckit och pratat i flera timmar gick vi ner på torget. Där är det om möjligt kanske ännu lite finare än på Panchos.


Så småning om knallade vi till Piedra de Agua där jag försökte vidga mina vyer lite med en chocolate-martini. Den slog inte coconut. Och sedan åkte vi hem.

Och om du lämnar mig så ska jag älska dig


Denna dag började med en sådan där mysig "ligga och dra sig länge och läsa-morgon". 


Följt av en finfin frukost med bland annat blåbär.


Ena halvan av dagen gick jag klädd ungefär såhär. I pyjamas.


På eftermiddagen hängde jag med mamma (go figure) och åt lunch på Go green. Här är min veggie-panini med side salad som var ruskigt god.



Och sen fikade vi på Starbucks. Där var det tre småkakor för priset av en så det var ju bara att tacka och ta emot tyckte vi.

Nu vankas det visst filmkväll. Tjingeling!

I don''t want the world to see me, cause I don't think that they would understand



Igår flyttade vi upp till den nu färdigrenoverade övervåningen då renoveringen av nedervåningen börjar idag. Det firades med ost, fina människor och lite vin. Himla bra!

Winebar

Här om dagen åt jag lunch på en finfin resturang som heter Winebar. Den var så fin att jag fotade precis allt och sen delade mamma och jag på en himla god ostbricka och kom fram till att det här var nog det bästa stället någonsin.


I want a perfect body and I want a perfect soul



Lite såhär ser jag ut idag. Second hand från topp till tå. Hej!

Arton



Tydligen är jag vuxen nu. Jag fyllde nämligen arton i förrgår och då såg det ut ungefär såhär. Lite tårta och lite paket och allt det där. Och så lite vuxenhet på det förstås. Fint.

If I'm so afraid to fail that I wont even try, how can I even say I'm alive?



Regnet öser ner. Mamma är på vift. Tänker krypa ner i sängen med den här fina lunchen i knät. Kanske vågar jag mig på lite söndagsgodis också. För jag är ju så ensam och så är det ju söndag faktiskt.

Cause nothing I have is truly mine


Igår åt jag en frukost som såg ut såhär. Gröt med lite nötter och annat gott.


Efter en förmiddag med städning, strandpromenad och pooldopp bestämde mor min och jag oss för att luncha på TacoMaya.


Eftersom att frukost är det bästa som finns bestämde jag mig för att äta en second breakfast. Kombinerat med lite av mammas goda pizza förstås.


På kvällen var det karneval i Merida, jag Sionade och Eva var såklart på plats.


Vi började kvällen på Piedra de agua med coconut-martinis och lite mat. Lika fantastiskt gott som vanligt.


Där fick vi också ett manligt tillskott i gruppen i form av stilige José.


Efter ett tag gick vi ut på gatan och in på själva karneval-området. Där var det så mycket folk att man nästan blev lite svimfärdig.


Så vi bestämde oss ganska omgående för att dra vidare till en liten klubb.


Där bjöds det på dans och kramar.


Och brains. Men inte bombs.


Kvällen avslutades tillslut efter timmar av dansande i ett litet hotellrum i utkanten av Merida. Jag sov gott vill jag lova.

Lite om vad som har hänt sen sist.


En dag var vi på resturangen TacoMaya och åt. Dom har världens godaste hemgjorda hamburgare vill jag lova.


Med oss hem från TacoMaya fick vi en svensk barracuda som vi hade specialbeställt någon vecka tidigare.


En kväll satt vi under det här fina taket på en resturang och lyssnade på cubansk musik.


Mycket mat har jag ätit också. Här en sallad på Le Saint Bonnet.


Och här är en pita-wrap med lax, avocado ch cream cheese på 100% Natural.


En dag såg jag ut såhär.


Och en annan dag såhär.


(Ja, jag har fått tillbaka mitt internet nu. Glad.)

Is love a lie?



Vi har verkligen helt fantastiska solnedgångar här i Mexico just nu. Titta bara! Så vackert att man dör litegrann ju.

Ofrivillig paus

Det pagar tydligen en ofrivillig liten bloggpaus har, da internet i varat hus har bestamt sig for att sluta fungera. Well well, bor man ute pa vischan i Mexico sa gor man. I will be back!


Trehundrasextiofem dagar av frukost (och lite annat).



Yoghurt med bananmüsli och banan och crossiant. Ja, jag gillar att fota min frukost. Vänj er.

För en kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.




Ungefär såhär såg gårdagen ut. På dagen uträttade jag och mamma runt hundra tusen ärenden så snabbt vi bara kunde och hann knappt äta ens, och på kvällen var vi bjudna på middag hos några trevliga norrmän. Vi drack Sangria och något mystiskt Pina colada-vin och åt quesadillas under världens klaraste stjärnhimmel. Himla mysigt.

You shook me all night long.


Såhär söt var min frukost i förrgår. Yoghurt, müsli och hallon.


Vi åt lunch hemma för en gångs skull, vilket betydde att jag fick användning för min nya smörgåsgrill. Lycka!


På kvällen lyssnade vi på Beatles och drack ett glas vin.


Med massa massa is och hallon i.


Jag såg väl ut ungefär såhär.


Senare åkte vi till resturangen Las Dunas. Där fick vi oskalade jordnötter till förrätt.


Till varmrätt åt vi pasta med jätteräkor, bläckfisk och en massa vitlök. Väldans gott var det.


Förlåt för dålig uppdatering på sistone, men mitt internet har varit en riktig bitch. Nu ska jag äta frulle och läsa min nya favoritsblogg. Pyss!

Frågor och svar

Anonym om None of his scars could make you love him less: Vem handlar texten om? Ditt ex Alex antar jag? Fin iaf! Svar: Alla mina texter handlar om alla och ingen, om du förstår vad jag menar? En sorglig text handlar ofta om alla pojkar som någonsin sårat mig, inte bara en. Anonym om Like I'm the only one that knows your heart: Hur mycket och vad åt du på en dag innan du ändrade din diet och skulle börja gå upp i vikt? Jag har själv haft ätstörningar och vet hur svårt det är att börja äta normalt igen. Kämpa på tjejen! Svar: Hej! Tack för dina fina ord. Jag åt ingenting alls, ett halvt äpple till frukost och den andra halvan till middag. Det var illa. Sara om Like I'm the only one that knows your heart: Hej! Har läst din blogg sen en tid tillbaks, och undrar vad hände mellan dig och alex? Har du tips på en sund diet? eller bara tips på hur man kan göra vardagen mer hälsosam? Vill också att du ska veta att du är supersöt och du verkar vara en god människa! Svar: Först och främst - tack! Oj, mycket har hänt mellan mig och Alex genom tiderna haha. Vi är vänner och kommer alltid vara! Ang. en hälsosam vardag är jag fel människa att fråga då jag har levt så osunt och ohälsosamt man bara kan, men en sak vet jag: sluta aldrig äta. Anonym om I don't care who you are: Får du inte ångest? Svar: Jag har ångest varje dag. Upp över öronen. Men jag äter ändå, för jag vill ha mitt liv tillbaka.

I've never been a fan of long goodbyes, I'm at the finishline and you're just way to far behind.



De senaste dagarna har jag: varit lite småkrasslig, ätit vädigt god mat, druckit drinkar på Piedra de Agua och stirrat mig blind på den upplysta katedralen och hängt på klubben Oasis med en fin vän. Bland mycket annat såklart.

Like I'm the only one who knows your heart.


Igår kväll mös mamma och jag till det lite med nötter och drinkar med körsbär i innan vi gick ut. För det var ju ändå fredag tänkte vi.


När det började mörkna åkte vi till resturangen Eladios. Det är himla fint för det ligger precis vid havet och man kan få ha sitt bord på stranden om man vill.




Vi blev fotade mest hela tiden ("do you want me to take a picture, miss?") och åt en god middag. Sen glömde jag helt bort kameran. Vi åkte hem ganska tidigt för vi var så trötta att vi faktiskt höll på att dö litegrann.

I don't care who you are, I shall love you, cause it beats being alone



Denna morgon har jag ätit pannkaksfrukost. En enorm utmaning för mitt ätstörda lilla (storlek femtioåtta för att vara exakt) huvud. Det var gott. Idag är det dessutom veckans bästa dag. Jag är glad.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0