If it makes you happy, why the hell are you so sad?

Alla dagar flytit ihop till en enda konstant dimma där allt går ut på att få livet att passera så snabbt som möjligt, hålla sig så långt bort från folk som möjligt och till varje pris dölja armar och lår. Min kropp är säkert överlycklig. Det faktum att jag knappt kommer i mina kläder längre innebär säkert att min kropp har gått från halvdöd till levande. Men JAG då? Jag har ju för tusan helt slutat leva.

du är så himlahimla fin

du är stark malin, du är fin precis som du är! <3

Malin du är jättefin. Försök träffa folk och lev och fortsätt äta!

Hej. Jag vet att du antagligen kommer tycka detta låter helt crazy/stalker/dumt, men jag känner att jag måste då skriva det till dig!



Du är en så fruktansvärt vacker människa, har följt din blogg ett bra tag och den och du är helt enkelt för underbara!

Just nu är jag inlagd på psyk, för ätstörning anorexia, och allt går bara åt helvete. Maten, vikten, relationen med familjen, kontakten med personal, mitt mående är botten och ja, jag tror du har fattat vad jag menar: allting känns skit, är ångestladdat och jag vill bara dö!....



Och nu kommer det som skulle ha sagts för x antal rader sen.

VARJE gång jag går in på din blogg, fylls jag (om det så bara är tillfälligt) utav nån sjuk "you can do it" kraft. Bara genom att gå in på din blogg och läsa och se att du klarare dig igenom det, du lever, du är vacker och en helt sjukt bra förebild för (speciellt) sånna som mig. Som är nere på botten och bara vill bort.



Alltså, jag hade kunnat skriva flera A4 om hur positivt du påverkar mig, men jag avstår (är väll enda på god väg).

Att genom dig kunna se att det faktiskt finns ett liv efter anorexi-skiten och som bara kan ge mig en sån pepp till att faktisk fortsätta kämpa, det är för mig, guld värt!



Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du tar åt dig (positivt) av detta jag nyss skrev. För jag svär på allt att den är sanning! Och att du har det bra och att du tar hand om dig och aldrig mer behöver återse skiten som tagit så många år från mig (och dig).

Många många kramar!