Olycklig kärlek är värre än ett skrapsår. Det är värre än magsjuka och det är definitivt värre än ett kliande myggbett. Det gör ont. Man vill stoppa ner fingrarna i halsen och kräkas upp allt man har inom sig för att det gör så himla ont. Olycklig kärlek går inte att komma över när man vill det som mest.

Man är så helvetes jävla kär i den här pojken. Och olycklig kärlek är hundra gånger intensivare än besvarad kärlek. För man spenderar varenda sekund av sin tid åt att försöka fånga hans blick samtidigt som man hela tiden måste koncentrera sig på att fortsätta andas.

Runt omkring mig ser jag vänner som röker upp hela ciggpaket och vägrar äta för att dom har så himla ont. Jag har själv himla ont ibland. Tittar jag igenom min blogg hittar jag minst ett hundratal opublicerade inlägg där det står hur mycket jag älskar hans junisolblekta hår och hur ont det gör att göra det.

För det gör ont när sockerdricksbubblor i magen förvandlas till krossat glas på kvällarna för att man inte kan få det man vill ha. Det gör jätteont.