Du frågade mig vad det är jag vill. Jag vill vänta. "Högstadietiden är förbi nu, det är nu det gäller. Vad väntar du på?" sa du. Jag svarade att jag väntar på julen. Att jag väntar på en värmande famn av julstämning som kan hålla ihop mig. Att jag väntar på våren. Att jag väntar på ett helande rus och pollenallergi. Att jag väntar på sommaren. Att jag väntar på värmen som kan lindra kylan i mig. Att jag väntar på att min mage ska sluta göra ont. Jag svarade att jag väntar på något som håller mig kvar, eller något som inte gör det.